Jag trivs. Livet leker. Jag träffar fina människor. Jag vill inte hem. Efter en månad ute på äventyr kan jag verkligen konstatera att jag är på rätt plats. Mitt andra land och min favorit by, med fina människor. Allt knäppt som händer hinner jag inte ens reflektera över, sedan slår det mig ibland och då bara skrattar jag gott! Affrokvinnor säger att vi är feta, men det skall ju vara fint så det är ju bra... Regnperioden ger oss inte mycket sol, igår insåg jag att Zanzibar får rädda mig. Barnhemsbarnen kallar mig faster. INGEN säger sabinE, alla säger "åh sabinA, ett afrikanskt namn..." juste... Så att sedan heta sabine i Sverige känns konstigt. be mine med erik hassle går för fulla muggar i vårt vita hus med grästak. Kyckling och ris behöver ni inte laga till mig när jag kommer hem. Jag kommer komma tillbaka.