tillbaka i Nzega

Efter en weekend i Dar es salam så är jag nu tillbaka i Nzega. Ljuva Nzega.
Det är här sanden är röd, taxikillarna känner oss och visar oss tanzaniamusik, annanas killen frågar varför jag inte köper annanas idag som alltid annars, sömmerskan har koll på att helgen ej tillbringas i Nzega, barnen på barnhemmet äter chips och kyckling tills de är nära på att spy när vi festar med restaurang, stjärnan på barnhemmet har tappat sin första tand... allt är som det ska.

Idag slog det mig hur bra jag trivs, hur svårt det kommer bli att lämna.
Vi tog med de sex minsta barnen från barnhemmet till stan för att äta på restaurang idag. Lyckan i deras ögon när maten kommer in och hur det slukar sin andra fanta är fantastisk att se!
När vi sedan går på stan för att köpa frukt och jag måste gå i förväg med två av barnen kommer Mbebeni springande, ropar att han vill gå med oss, tar min hand och ler sitt fantastiska leende mot mig.
Hur skall jag kunna lämna dom?

Men jag kommer lämna dom för att få träffa Robert efter sex månader ifrån varandra. Det är ju en bra sak att se fram emot!
Dessutom kommer jag komma tillbaka, i april men även senare. Det vet jag!

Nu skall jag gå och digga "tanzanianmusiiiik" i taxi-Hans bil!

resa, bergstopp, buss, loppor, hyddor, hejhej.

Det hela startade med en buss, en tidig morgon. En resa som skulle ta oss till ett berg högre än Sveriges försök. Berget är på ca 3500 m över havet. Sedan skulle resan bära oss till vår kära Maggies hemby.
När bussen är framme får vi o i fina missionärshus, titta ut genom fönstret på morgondagens berg.

Att gå på ett berg kan ta många timmar. efter 6 timmar besteg vi toppen. Det går att bestiga berg med sjukdom i kroppen, det är jag beviset på. Smart får man vara när det passar.
Att sitta mitt bland molnen var häftigt.
Att ta sig ner var fruktansvärt, kul, jobbigt, tröttsamt men att sjunga sig igenom alfabetet gör det hela enklare!
Tre skoskav rikare och träningsvärk i alla muskler begav vi oss hem till mat och vila.

Dagen efter blev det buss, ståplats hade vi i tre timmar.
Underhållande.
Efter bussbyte satt vi vita människor. men bussen var välfylld. Hönor och människor som fick hänga ut genom dörren, spännande resa.
Några timmar senare och efter mycket skratt var vi framme.
Då väntade en bilresa. det sades att bilen var för 6 personer, det kommer en skruttig jeeap för 4........
när man är 9 personer och dom kan köra två vändor blir det trångt, speciellt när liftare , förare och förarens kompis skall med i bilen.
Efter att jag, Andreas, Emma och Josse tagit oss en läsk i byns hak så hoppade vi in i bilen, det började bli mörkt och vägen var ingen väg. den var hål.
14 personer i och utanpå bilen + bagage.
vi hade en plan hur vi skulle gå till väga om bilen, eller när, bilen välte.
Men planen får vi spara till senare. vi kom fram lätt skakade och efter extremt mycket skratt!
efter middag klockan 23 somnade vi i våra hyddor.

Vaknar av LOPPOR.
skön söndagsmorgon.
kliande tar vi oss till kyrkan.
efter gudstjänseten vandrar vi till Magdas familj, god mat och trevligt umgänge.
Samma bilresa i mörker och sedan en natt i ett rum innan ännu en bussresa.

man uppskattar att duscha efter en resa som denna.
livet är roligt!

Afrika.

Sedan jag skrev sist har mycket hänt, många kycklingar har ätits, mycket ugali, många danser dansade, mycket röd sand trapats, många lekar lekts, mycket dalladalla med 15 personer förmycket i åkts......

....Jag har varit på en resa som bara går att skratta åt nu i efterhand.
Resan började halv 6. Frukost fick vi 16.30. lunch 18. middag 21..... (vi misstänker att de bara hört att vi vita behöver mat tre gånger....) Filmvisning hade vi å kvällen, en jesus-film som var dubbad. 200 personer var där och kollade, kult. men jag sov på en stol...... 

....Vi har börjat bada med barnen på barnhemmet en dag i veckan, extremt roligt....

....Elen och vattnet går som vanligt om varannat....

.... jag har insett att jag snart åker hem.... inte så uppmuntrande.

.... Jag har fått malaria igen. Den bär jag på nu. Men med annanas så det står ut genom öronen så ska jag nog bli frisk snart.

..... jag har dödat en grön orm.

nu äter myggen upp mig.
hejdå

RSS 2.0