Efter en weekend i Dar es salam så är jag nu tillbaka i Nzega. Ljuva Nzega.
Det är här sanden är röd, taxikillarna känner oss och visar oss tanzaniamusik, annanas killen frågar varför jag inte köper annanas idag som alltid annars, sömmerskan har koll på att helgen ej tillbringas i Nzega, barnen på barnhemmet äter chips och kyckling tills de är nära på att spy när vi festar med restaurang, stjärnan på barnhemmet har tappat sin första tand... allt är som det ska.

Idag slog det mig hur bra jag trivs, hur svårt det kommer bli att lämna.
Vi tog med de sex minsta barnen från barnhemmet till stan för att äta på restaurang idag. Lyckan i deras ögon när maten kommer in och hur det slukar sin andra fanta är fantastisk att se!
När vi sedan går på stan för att köpa frukt och jag måste gå i förväg med två av barnen kommer Mbebeni springande, ropar att han vill gå med oss, tar min hand och ler sitt fantastiska leende mot mig.
Hur skall jag kunna lämna dom?

Men jag kommer lämna dom för att få träffa Robert efter sex månader ifrån varandra. Det är ju en bra sak att se fram emot!
Dessutom kommer jag komma tillbaka, i april men även senare. Det vet jag!

Nu skall jag gå och digga "tanzanianmusiiiik" i taxi-Hans bil!